Utställningen pågår:
11. okt - 30. okt
Patricia Trambevski arbetar med skulpturens taktila kraft, där organiska former hämtade från livet under vattenytan. Skulpturer där natur och anatomi katalyseras i frusen rörelse – där kroppens formspråk och naturens rytm möts i ett stilla ögonblick. Hennes verk gestaltar sensoriska band mellan anatomi och natur, och tar form som strukturer skapade av naturen, i naturen, av människan, om människan. Johanna Carlanders måleri rör sig mellan det figurativa och det abstrakta och kretsar ofta kring människans förlorade förbindelse med naturen, djuren och vårt ursprung – en längtan efter att återvända till något djupt inom oss, något vi en gång varit en del av. Vårt autentiska jag.
Genom våra respektive uttryck formas en allians – inte bara mellan oss som konstnärer, utan också mellan material, idéer och perspektiv. Skulpturen och måleriet förs samman i ett gemensamt rum där stillhet, rörelse och transformation samspelar. I ett samtal som överskrider tekniker och discipliner undersöker vi naturens roll som förmedlare av allianser – mellan människa och miljö, mellan kropp och känsla, mellan dåtid och framtid.
Utställningen är en inbjudan att lyssna till det som viskar under ytan, i jorden, i minnet.
In this collaboration, two artistic practices meet—each seeking, in its own way, a return to nature: to the original, the organic, the lost.
Patricia Trambevski works with the tactile force of sculpture, shaping organic forms drawn from life beneath the water’s surface. These are sculptures where nature and anatomy are catalyzed in frozen movement—where the language of the body and the rhythm of nature converge in a moment of stillness. Her works express sensory bonds between anatomy and nature, and take shape as structures formed by nature, in nature, by human, of human. Johanna Carlander’s painting moves between the figurative and the abstract and often revolves around humanity’s lost connection with nature, animals and our origins – a longing to return to something deep within us, something we were once a part of. Our authentic self.
Through our respective expressions, an alliance takes form—not only between us as artists, but also between materials, ideas, and perspectives. Sculpture and painting are brought together in a shared space where stillness, movement, and transformation coexist. In a dialogue that transcends technique and discipline, we explore nature’s role as a mediator of alliances—between human and environment, between body and emotion, between past and future.
The exhibition is an invitation to listen to what whispers beneath the surface, in the earth, in memory.