MARIANNE ABELSSON : ELEMENTS

MARIANNE ABELSSON : Ofta får jag höra att jag är en minimalist, och det kan väl stämma på sätt och vis. Mitt konstnärliga skapande är gränsöverskridande då jag arbetar med textil, grafik, glas och fotografi. Jag använder gärna enkla former, skalar av, renodlar och vill så långt det går ta vara på just de olika materialens speciella egenskaper.

Samtidigt söker jag förstås något mer och djupare som jag vill förmedla, och vad det innebär är det lite svårare att förklara. Kanske är det bara en stämning eller känsla – någonting jag upplevt och vill dela med mig av. Intryck av vinterlandskapets arkitektur och fascinationen över naturens mystik har varit en stor inspirationskälla. Med kameran som verktyg fångar jag platser och stämningar. De små detaljerna intresserar mig, något obetydligt jag råkar hitta på marken, en detalj på en husfasad eller en rörelse i ett vattendrag. Resultatet kan ofta bli en samverkan mellan olika material och tekniker. I det lilla får man inspiration till det stora.

Glas och foto är det jag mest ägnar mig åt just nu. Att fånga ett uttryck eller en händelse med hjälp av glasets skiftande egenskaper är oerhört spännande. Jag tycker om brytningen med ljuset och transparensen i glaset, men det är alltid en utmaning att jobba med det eftersom det är svårt att styra över resultatet. Glaset upphör aldrig att fascinera.

VARMT VÄLKOMNA PÅ HÖSTENS KONSTRUNDA FÖR KONSTLIV SJUHÄRAD.

ANETTE ANDERSSON : Unika smycken är min passion. Guld, silver, pärlor, ädelstenar – allt designat och handgjort av mig.

BO ANDERSSON är utbildad på Konstfack och Kungliga konsthögskolan, Stockholm, där han också bor och är verksam. Han ställer kontinuerligt ut och har under åren genomfört ett stort antal utsmyckningar och offentliga verk, bl.a på Arlanda, Riksbanken Stockholm och Norrviken Pendeltågsstation.

Han finns representerad bl.a. på Moderna Museet och Tel Aviv Modern Museum of Art. Större separatutställningar inkluderar bla Konstakademiens salar Stockholm, Enköpings Konsthall, Bror Hjorts Hus och galleri Boibrino.

Han arbetar främst med skulptur och installationer. Materialen är ofta gjutningar i brons, järn och aluminium. Även teckning med en slags syraetsnings teknik. Han har även arbetat med laser och ljusinstallationer, som bl.a. visades på Vattenfestivalen i Stockholm. Intresset ligger mycket i själva materialen och dess inneboende mystik, även naturen och det existentiella är en tematik.

HÉLÈNE VEJRICH är utbildad på Konstfack och bor och är verksam i Stockholm.

Hon ställer aktivt ut i Sverige och även i Finland och Frankrike. Utställningar hon deltagit i är Edsvik Konsthall, Liljevalchs, Konstnärshuset Stockholm, galleri Laila Hedlund och Dieselverkstan i Stockholm m.fl. Bland offentliga uppdrag kan nämnas Löwenströmska sjukhuset och Akademiska sjukhuset i Uppsala m.fl.

Hon arbetar främst med måleri i en teknik med flera lager av färg och vax som hon sedan ristar i så att motiven på det viset växer fram. Hennes inspiration kommer till stor del från naturen och dess skiftningar i en kombination av egna erfarenheter.

I boken Rista liv från Carlsson Bokförlag skriver Lena Holger, författare och konstvetare – ”Hélène Vejrich är ingen dussinmålare. Hon ser en natur som andra bara går förbi. Hon är ömsint fräck i sin naturlyrik. Hon är både skarp iakttagare och en vågad berättare”

KATINKA ANDERSSON / född 1972, bor och arbetar i Stockholm. Hon är utbildad vid Kungliga konsthögskolan 1994–99 samt 2001–02 och 2012–13.

Katinka Andersson arbetar med iscensatt analog fotografi i naturmiljöer, där hennes systrar, döttrar och kusiner – ibland även konstnären själv – regisseras och fotograferas in i drömda tillstånd.

Naturen är den starkaste inspirationskällan och hon söker sig ofta till platser, landskap, gamla hus, skogar och stenar som utstrålar en viss stämning och kan utgöra spelplats för hennes bilder. Arbetsprocessen är omfattande, då dräkter, peruker och scenografier tillverkas för hand, till exempel av lera, bark, kvistar, blad och blommor.

Katinka Andersson har ställt ut sina bilder, främst större färgfotografier och fotobaserad grafik, i stora delar av Sverige och även utomlands. Hennes verk kan bland annat ses i SAS lounge på Arlanda och i Bryssel. Hon har också haft ett flertal utsmyckningsuppdrag, till exempel på Huddinge sjukhus och Kvarnskolan i Jakobsberg.

I förordet till Spåra spöke (2014), en bok om Katinka Anderssons konstnärskap och bildvärld, skriver Anna Gunnert: ”I bilderna lever delvis barndomens fantasivärld kvar i form av maskeradens utklädning. Som en reminiscens av lekens trygghet transformeras den i hennes verk till gestaltat minne. [Elsa] Beskows panteistiska hållning har hon förändrat genom att vända på förhållandet mellan växt och människa. Hos Katinka Andersson är det inte växterna som besjälas utan människorna som botaniseras.”

MARK ANDERSSON – Har ställt ut i galleriet flertalet gånger tidigare, under både Galleri Jeanette Ölunds och GALLERI REVOLTS drift.

Mark om sin väg in i konsten : 2012 så fick jag en hörselskada som abrupt satte stopp för det jag älskade att göra, Sprida musik! Sedan mitten av 90talet hade jag spelat och ordnat klubbar i Stockholm och runt i landet, med ett stort fokus på reggae!
Det tog ett tag att landa i att inte vara där, nätterna och den höga musiken, svetten och pulsen, jag fick omvärdera allt jag gjort o börja om mitt liv. En flytt, ett fokus på konst och måleri istället för bas och klubbar fick mig till nya möten och ny kärlek!
Konsten är musiken.

SOPHI VEJRICH är utbildad på Kungliga konsthögskolan och bosatt och verksam i Stockholm. Större separatutställningar inkluderar Passagen Linköpings konsthall, Borås konstmuseum och galleri Engström och hon har deltagit i grupputställningar på Liljevalchs, Moderna muséet såväl som flertalet i Tokyo, Japan.
Hon arbetar främst tredimensionellt med skulptur, objekt och installationer, men även med foto och nyligen även med video. Konstverken rymmer ofta en mångtydighet av olika referenser från populärkultur till det exitentiella och högstämda med en twist av både allvar och humor.

Hennes senaste utställningar under 2022 är medverkan i samlingsutställningen ”Konst i ån” i Norrtälje samt separatutställningar på Örebro Konsthall och på Galleri Thomas Wallner. Citat från recension i Sydsvenskan, Thomas Millroth – ”Sorg och saknad härskar. Och samma längtan efter det oändliga i det ändliga som hos Klasson. (Eva Klasson, parallell utställning) Det är stort på Galleri Wallner just nu. Starka känslor i lysande formuleringar”

LOTTA LAMPA : (b. 1981) designer and artist, based in Kalix, Norrbotten, Sweden. Educated at Beckmans Design College in Stockholm and International Design Academy by Luxury Living Group, Forli, Italy. Lampa operates in an international arena and is one of a few designers from Norrbotten, in the north of Sweden who have shown her designs at Salone de Mobile in Milan on several occasions, as well as at the London Design Fair, Chart Art Fair & Design Copenhagen and Stockholm Design Week.

Lotta Lampa’s aesthetics are challenging and refer to both postmodernism and Swedish subculture ”raggarkultur” (related to American vintage cars of the 50’s and 60’s) and are balanced with the calm nature of the north Sweden. Lampa’s design process consists of sharp lines, humor, inspiration from the garage and everyday life.

The objects are sketched quickly and large, preferably directly in the material. Manufacturing is then done by hand in close collaboration with her father and brother working with vintage cars in Kalix. A sustainable craft, where origin, cooperation and community are important and highly valued.

In 2021, Lampa participated in SVT’s series Designhistorier, where an episode portrayed Lotta Lampa and Greta Magnusson Grossman. Lampa’s works has been shown in well-known Swedish interior design magazines such as Residence, Form, ELLE, Konstnären and Plaza Deco. Lampa is also mentioned in the latest edition of the book ”Moderna Antikviteter” by Jane Fredlund, ISBN 978-91-7469-162-7 2016.

MALOU PALMQVIST : I am interested in the structure of decay. Its form, play of colours, the variations of putrefaction and mould, and the ornamental aspects, the natural mutation of things. How odd objects sit together and shape something new, feeding off each other in a kind of symbiosis. A three dimensional montage, a conjoining of disparate parts gathered from diverse sources and combined, organic and synthetic. How the materials react when they meet; parts that collapse, balances, and gives an illusion that they have stopped in the middle of a movement. My work is on the borderline between the beautiful, fragile, the seemingly well-balanced and the grotesque and ugly.

I am creating sculptures in series, repeating a similar but different shape over and over. I do this to refine and perfect the form. Each time I create, every fold becomes a little more stretched, and every angle a bit more unstable. A constant development of the same to the point to where the difference is immense. A collected series that is bound together by ideas and elements, for example a colour range or a subtle concept.

The base of my sculptures are usually created in stoneware which are formed into ergonomically inclined objects. To create natural folds and gathers in the clay I sometimes make it very fragile, so a collapse is inevitable. I constantly want to test the limit of the clay, so the pieces usually need a lot of support whilst drying. This part of the process is beautiful, with newspaper, sticks, carving tools and other pieces of clay holding various parts in place. This is an attempt to master and try to control the collapse. Colour and textures are extremely important to me when creating my sculptures and I continuously strive to discover new surface and glaze effects. For example, the layering effect that engobes creates together with the glaze and how they can be used to enhance the shape of the piece. I use them along the curved lines and folds of my sculptures to give the illusion of even more depth.
I have a fascination for natural materials and have as a compliment to the clay also been working with stucco lustro plaster, mixed with earth pigments to create a marble like stone surface. I have used these as building blocks when creating my sculptures.
The cylinder and the sphere are reoccurring shapes in my work, these geometric shapes, often made in stucco lustro or painted wood, stand in direct opposition to the organic, fluid ceramic parts.

My vision going forward is to scale up the size of my pieces and create larger sculptures. I strive to see my sculptures in public spaces and observe how they appear and what changes in them when placing them in a different sur-rounding. I also seek to deepen my understanding and knowledge in ceramics, to encourage myself into testing the limits of the material, by twisting and turning it into sublime, undulating forms. I want to continue experiment-ing with colours, glazes and the general look and feel of the surface. I want to prolong the collapse.