Utställningen pågår:
13. nov - 4. dec
Jag har i flera år arbetat uteslutande med figurativa ryor, ibland i form av objekt men oftast som bildväv. Två-sidigheten är min drivkraft i tekniken, då den håriga rya-sidan får ett annat uttryck än den släta undersidan, jag installerar ibland verken så dessa två sidor är synliga, men om jag inte gör det finns förnimmelsen där ändå och väcker intresse för hur den andra sidan ser ut. Jag ser mina ryor som inavlade versioner av traditionella ryor och samtida bildvävar, och jag använder mig av otraditionellt lång och hängande lugg som ger motiven en tredimensionell prägel. Förlagorna hämtar jag ofta från det digitala bildflödet i sökmotorer varvat med privata bilder från telefonen, följt av skissarbete och därefter rent handarbete. Två trådar fästs som en knut runt två varptrådar på en lång rad från ena kanten till den andra. Därefter låses knutarna fast med ett par rader av tuskaft, den enklaste vävbindningen. Pixlarna i den skissade utskriften som är fäst med nålar under varpen guidar valet av färger och arbetet tar formen som en förhandling mellan massmedias betoning av bildernas utbytbarhet och hantverkets bejakande av det unika och autentiska. I mitt sätt att väva figurativa motiv är pixlarna att imitera/översätta viktiga för resultatet, jag måste vara noggrann med att förutse vilka pixlar som är betydelsefulla för att resultatet ska bli bra. Jag vill inte missa ett öga eller en kontur av hakan exempelvis. Avvägningar mellan det visuella, emotionella och materialkunskapen är avgörande för resultatet. Här är erfarenheten av att väva figurativ rya viktig, att ”förstå” hur motivet kommer bli genom materialet. Att skala av motivet är ett viktigt förarbete. Att väva en rya känns som att dra händerna genom gräs, eller en päls. Garnet lägger sig som ogräs över rabattkanter. Materialet flyter och rinner. Långa trådar är en viktig del av min estetik. På senare tid har jag dragits mer åt lin. Det ger en gräsigare känsla. Rakare linjer när de faller, något som stämmer med mitt driv: att göra pixlar som ser ut att gråta i garn. Förutom lin finns det olika kvaliteter av ull. Som vävande konstnär vill jag ge en bild av hur tiden och uppmärksamheten riktas mot olika begrepp och tillstånd i görandet av mina verk.